På mig ? Jo så här är det . Jag hade en gång köpt en häst , min dröm häst .Tyvärr så var han många andras mardröm för han kunde INTE uppföra sig - men det gjorde inte mig nått.
En vacker dag efter ett pass hoppning i ridhuset för Maggs så bidde min drömprins lite rädd för något och kastade av mig .Det ville sig så illa att jag flög hårt rakt in i ridhus väggen och krossade min överarm och axel.
Lång konvalecens väntade ...
Jag vart inte bra och det blev operation. Och igen.Och igen.
Men inte tusan vart jag bra.Nää mycket ont , mycket problem med alla muskler runt det skadade/opererade området.. Spänningar och begränsad rörelse schema.Fin motoriken i fingrana är inte den bästa..Insåg efter många turer att prinsen måste säljas och jag sluta att rida.
Men det varade inte så länge.. Nää för gammal tant blir liksom lite knäpp i huvudet utan hästar och har turen att ha en vän som behöver ridhjälp utan det där tunga jobbet. Så därför så kan jag få min behövda dos av häst mule ändå.
Ja .. jag funkar inte så bra längre liksom..Började efter 4 år jobba 50 % och var duktig med rehab träning på gymet så jag kunde gå upp till 75 % . Träningen är bra. Men kommer jag att orka träna när jag måste jobba 100 % ? Gör jag inte det så tror jag att jag blir sämre igen.. Blir liksom lite moment 22 där är jag rädd.
Men man får bita i det sura äpplet och försöka göra det bästa av situationen..
Jag har ju min Lover boy ..
c..
Har aldrig uppnått "jo, jag måste träna"stadiet, utan tycker att träning är aptråkigt. Men vet ju att kroppen inte håller om man aldrig ... /U-M
SvaraRaderaTräningen är nödvändig för mig numera, var inte heller direkt tränings narkoman förut...
SvaraRadera